Arkiv | Språk RSS feed for this section

Ganska upprörande, juh

14 Nov
Annonser

Digitalspel

3 Nov

Digitalspel. Digitalspel. Digitalspel. Jag trivs med det ordet. Det är annars ett jävla gissel att få folk att enas om ett bra ord för det vi alla syftar på med beteckningar som ”Datorspel”, ”Dataspel”, ”Dator- och tv-spel” och en uppsjö andra. De två förstnämnda har inte bara problemet att de är snarlika, men med rätt hyggliga argument var för sig (Jag föredrar naturligtvis det förstnämnda, men minns t.ex att den svenska branschorganisationen heter Dataspelsbranschen). Det signalerar ju också viss slagsida för PC, Mac och Linux, även om alla andra spelmaskiner ju allra högsta grad är just datorer. Nackdelarna med ”Dator- och tv-spel” är väl egentligen två. Det är dels rent klumpigt (Lex ”hon eller han”), men lyckas också missa de allt viktigare mobilplattformarna, trots en skenbart större bredd.

Så vad ska vi då använda för begrepp som är såväl enkelt som självförklarande och täcker in alla tänkbara elektroniska spelplattformar? Tja, har du inte listat ut vilken kandidat jag tänker föra fram vid det här laget vill jag nog helst inte kännas vid dig, men för att ägna mig åt lite upprepning:

Digitalspel.

Sug bara på det ordet. Finns det någon som kan påstå att Candy Crush Saga på Facebook, Year Walk på IOS, Double Dragon på Master System eller Battlefield 4 på PC känns som att de inte ryms under det paraplyet?

Trodde väl det. Digitalspel it is.

Hen – ett gott litet exempel

30 Apr

Jag tänker inte orda särskilt mycket om det lilla pronomenet hen eftersom mycket av den så kallade debatten om ordet är på så fruktansvärt låg nivå att den är helt ointressant för mig att ge mig in i (igen). Debatt eller inte så upplever jag att ordet är kraftigt underutnyttjat, kanske framför allt inom journalistiken. Visst, fortfarande finns en air av ställningstagande kvar när någon drar till med ett hen, men samtidigt är det svårt att blunda för hur praktiskt ordet är i vardaglig, löpande text. Jag blev därför positivt överraskad av att ordet använts på ett alls inte konstlat sätt i en artikel i Arbetarbladet där skribenten Johanna Hejdenberg skriver om en mindre skandal vid Högskolan i Gävle. Det första stycket i brödet lyder:

Den anställda har haft behörighet att göra registreringar i det studieadministrativa systemet Ladok och misstänks ha skrivit in sig själv på kurser som hen varken varit behörig för eller antagits till.

Det är ju precis så där det ska se ut: diskret och självklart. Som det mest lämpade valet för det aktuella uppdraget. Helt klart finns en tydlig poäng i att inte signalera könet på personen i fråga, lika lite som man berättar om ålder, etnicitet, BMI eller annat. Andra, redan existerande omskrivningar då? Tja, testa själv att läsa följande meningar.

Den anställda har haft behörighet att göra registreringar i det studieadministrativa systemet Ladok och misstänks ha skrivit in sig själv på kurser som han eller hon varken varit behörig för eller antagits till.1

samt

Den anställda har haft behörighet att göra registreringar i det studieadministrativa systemet Ladok och misstänks ha skrivit in sig själv på kurser som han/hon varken varit behörig för eller antagits till.2

och

Den anställda har haft behörighet att göra registreringar i det studieadministrativa systemet Ladok och misstänks ha skrivit in sig själv på kurser som vederbörande varken varit behörig för eller antagits till.3

och även

Den anställda har haft behörighet att göra registreringar i det studieadministrativa systemet Ladok och misstänks ha skrivit in sig själv på kurser som denne varken varit behörig för eller antagits till.4

Personligen upplever jag (1) som något rörig. ”Hen” innehåller samma information men är mer koncist. Samma sak gäller (2) med det tillägg att det försämrar flytet att blanda in annat än bokstäver i löpande text. Alternativ (3) har i min mening helt fel tonläge. ”Vederbörande” är ett vackert, moget ord som väl kommer till pass vid många tillfällen. Jag tycker dock inte att nyhetstext är ett av dessa. Här eftersöker jag istället något klart mer informellt. Däremot rimmar (4) ganska väl med mitt språköra. Jag skulle nog läsa texten ungefär likadant, rent språkligt, om ”denne” använts istället för ”hen”. Något som i sig är härligt, för vilken skribent gläds inte åt att ha fler synonymer till sitt förfogande?